(1498 - 1 October 1574) was a Dutch portrait and religious painter, known for his depictions of the Seven Wonders of the World. He was born at Heemskerk, North Holland, halfway between Alkmaar and Haarlem. His father was a small farmer, Jacob Willemsz. van Veen (whose portrait he painted). According to his biography, written by Karel van Mander, he was apprenticed to Cornelis Willemsz in Haarlem. Recalled after a time to the paternal homestead and put to the plough or the milking of cows, young Heemskerk took the first opportunity that offered to run away, and demonstrated his wish to leave home for ever by walking in a single day the 80 km which separate his native hamlet from the town of Delft. There he studied under Jan Lucasz whom he soon deserted for his contemporary Jan van Scorel of Haarlem. Even today, many of Heemskerck's paintings are mistaken for work by van Scorel. He boarded at the home of the wealthy Pieter Jan Foppesz (the van Mander spelling is Pieter Ian Fopsen), curate of the Sint-Bavokerk. He knew him because he owned a lot of land in Heemskerck. This is the same man whom he painted in a now famous family portrait, considered the first of its kind in a long line of Dutch family paintings.   Related Paintings of Maarten van Heemskerck :. | The Man of Sorrows | Crucifixion | Triptych | Triptych of the Entombment | Family Portrait |
Related Artists:
Frank Bramley
English Painter, 1857-1915 was a British post-impressionist painter of the Newlyn School. Bramley studied at the Lincoln School of Art from 1873 to 1878, later at the Royal Academy of Fine Arts Antwerp from 1879 to 1882. After staying in Venice from 1882 to 1884, he moved to the Newlyn School artist colony in Cornwall. Bramley worked on combining natural and artificial light in his paintings. His A Hopeless Dawn (1888) was bought by the Tate gallery. He married artist Katherine Graham in 1891.
Etienne Moreau-Nelaton
Adolphe Etienne Auguste Moreau-Nelaton (2 December 1859, Paris- 25 April 1927, Paris) was a French painter, art collector and art historian. His large collection is today held in its entirety by National French museums. Moreau-Nelaton's family's art collecting began with his grandfather Adolphe Moreau (1800-59). As a stockbroker he possessed ample capital with which to buy the work of artists with whom he was personally acquainted, including Eugene Delacroix and Alexandre-Gabriel Decamps. Moreau-Nelaton's father, who was also named Adolphe Moureau (1827-82), was a high government official and led the railroad company Chemins de fer de l'Est. In 1856 he married the ceramic artist Camille Nelaton (1840-97), with whom he further expanded the family's collection.
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).